Den som bor i Stockholm och har skaffat hund gör klokt i att gå en hundkurs där. På kursen läggs grunden för den uppfostran som ska praktiseras i vardagen.
Stefan och Annika hade varit tillsammans i ett par år nu. De var fortfarande unga och pluggade på KTH, där de också hade träffats. Det fanns inga tvivel om att det skulle fortsätta att vara de två. Egentligen var de till och med sugna på att skaffa barn, men insåg att de borde vänta tills studierna var klara och de hade hunnit arbeta ett par år.
Så istället blev det så att de skaffade en hund tillsammans. Det var en Berner Sennenhund som fick namnet Brandy. Han var en lugn, snäll och godmodig hund, lite som Båtsman i filmerna om Saltkråkan.
Annika var den typen av människa som gick in till 100 % för allt hon gjorde. Nu var det hunduppfostran som var på tapeten så klart. Hon hade lånat valp- och hundböcker på biblioteket och plöjt igenom dessa redan innan valpen var hemkommen. När Brandy hade varit hos dem en månad eller så, så var det dags att ta tag i uppfostran på allvar.
Hon hade därför bokat in dem på en hundkurs i Stockholm. En kurs för valpar naturligtvis, även om kursen nästan mest var inriktad på hundarnas ägare. Hon förstod tanken bakom detta - att uppfostra valpen skulle ta mycket mera tid än bara de tio kurstillfällen som var inbokade.